2022-09-01 Vandring runt Ammarnäs
Vandringar i omgivning runt Ammarnäs
Planen inför denna vandring var att dra nytta av våra erfarenheter från de två senaste vandringarna.
- Arbeta upp kondition och styrka i god tid före vandringen.
- Minimera vikten på ryggsäcken.
- Planera sträckorna mellan lägerplatserna till vår kapacitet och tillgänglig tid på dygnet
Varför blev det just Ammarnäs denna gång? Det är ju inte alltför långt att köra bil. En bekant till oss har gjort mycket reklam för orten och dess fjällnatur. Det passade oss dessutom bra med tanke på andra stopp på vägen som vi ville få in, då vi ändå var “på tur”. Flatruet och stenåldersmålningarna vid Messlingen låg i programmet efter Ammarnäs (Se annat bloggavsnitt).
För att minimera vikt planerade vi två vandringar med två tältnätter i varje vandring. Tält, sovsäck och mat är ju de tyngsta delarna av packningen. Mellan vandringarna hade vi bokat in oss på STF värdshus för att vila upp oss och lyxa till det med hotellfrukost och restaurangmat. Den första delen av vandringen, var tänkt att att gå från parkeringen vid Höbäcken, längs Vindelån upp till Rävfallsstugan. En ca 8 km lång sträcka utan några större höjdskillnader. Efter en övernattning i tält så tänkte vi följa Kungsleden först västerut, och därefter söderut, tillbaka mot Ammarnäs. Andra etappen, ca 9 km, går från Rävfallstugan fram till stigen mot Höbäcken. Den börjar med en rejäl stigning upp till kalfjället men väl uppe på fjället sker vandringen utan några störra höjdskillnader. Sista etappen följer vi stigen ner mot bron och parkeringen vid Höbäcken. Den andra turen, efter vila på värdshuset, var inte riktigt planerad men tänkt att gå norrut från Höbäcken längs stigen/vinterleden upp mot Lisvoujavrrie. Därfter ta Kungsleden tillbaka till parkeringen. Kanske borde dessa planer modifieras i viss utsträckning för att undvika för mycket vandring på väg.
Vi parkerade bilen på parkeringen vid Höbäcken runt 17 och hade inte en susning om var vi skulle övernatta. Det brukar ju lösa sig men hur långt behövde vi vandra innan vi kunde slå läger för natten. Inga problem visade det sig, runt 50 m från parkeringen, längs stigen mot Rävfallsstugan, hittade vi en perfekt plats för tältet.
Det blev middag i kvällssolen, på stranden av Vindelån. En härlig start på vandringen. Nästa dag, efter frukost bar det av längs vägen mot Rävfallsstugan och nästa övernattning. Vägen, det är verkligen en sorts väg och mycket lättgången. Så bra att vi mötte både fyrhjulingar och cyklister.
Vatten, visade det sig, finns med jämna mellanrum hela vägen upp till stugan. Ett stopp vid Aitenjas ängar rekommenderas .
Ett härligt ställe att vila fötterna och äta lunch vid. Vi passade på att tvätta oss på grusbankarna, längst ut där ån böjer av. Det är ju privata stugor på platsen så respektera dessa. Vid 17 tiden var vi framme och kunde slå upp tältet. Stugan ligger vi fallen med mycket branta sidor ned mot vattnet. Vackert att titta på från bron men svårt att hämta vatten från ån. Vattnet hade man löst med en slang, bakom stugan, uppfrån någon bäck. Det var ett stadigt flöde för alla behov. Verkligen en kul lösning.
Vid stugan träffade vi en hollädare som inväntade resten av sitt sällskap. Dom kom norrifrån längs Kungsleden och hade övernattat på kalfjället. Han berättade att frampå morgonen hade det blivit åtskilliga minusgrader och is i tältet. Inte riktigt vår “cup of tea” så vi vände tillbaka den väg vi kommit och övernattade på samma ställe som då vi kom upp. Rätt beslut, den natten hade även vi is i tältet. Väderprognosen för de kommande dagarna lovade sol och varmt dagtid men minusgrader nattetid, så vi planerade om för dagsturer och bokade oss för några fler nätter på STF. Det blev verkligen fyra dagar med härligt väder sol och lagom varmt för vandring. Upp på kalfjället skulle vi, så vi stakade ut en tur norrut från parkeringen där sommar och vinterleden korsar vägen upp mot rengärdet, längs delar av kungsleden, till Davtajavrrie. Inget bra val val väg visade det sig. Först går stigen neråt och sedan en rejäl stigning upp till ryggen. I björkskogen var det dessutom en hel del våtmarker dock bitvis spångat. Jag orkade inte längre än upp på ryggen sen var krafterna slut. Nytt försök nästa dag men denna gång körde vi upp till rengärdet och tog stigen som passerar alldeles intill. Ett riktigt lyckat val. Stigen visade sig vara en fyrhjulings väg och vi fick en fin lättsam vandring längs ryggen bort till vårt mål.
Det sägs att Ammarnäs är ett fiskeparadis så jag hade mitt flugspö med mig. Nästa dags mål blev Giehpiejavrrie, rekomenderad för flugfiske, av en kille på STF hotellet. Det ligger uppe på kalfjället, norr om vägen förbi Tjulträsk. Det går en fyrhjulingsväg upp till fjälle, precis mittemot rengärdet. Den är brant men lätt att gå. Det blev en vacker men kall och blåsig dag. Sjön är grund och troligen bottefrusen på vintern. Min misstanke är att det inte finns fisk i den eller så var det helt enkelt fel förutsättningar. Sjön kändes helt död men den låg vackert och vi fick fin tur.
På tillbakavägen träffade vi några samer på 6-huling som var på väg hem efter älgjakt. Det blev en trevlig pratstund med lite info om licenser och annat.
Sista dagen i Ammarnäs tillbringade vi med att gå runt och titta på byn samt lite fiske i Vindelån uppströms Ammarnäs.
Ingen fisk denna dag heller men ån kan nog bjuda på bra fiske.
Kyrkbyn och fallet är ett måste och glöm inte potatisbacken med dess historia.
Jo, en sista kommentar. ICA butiken har en hel del vandringsmat och utrustning men tänker du laga egen mat på vandrarhemmet så är det inte mycket att välja på. Välj bland frysta köttbullar, fryst pizza och lokalproducerat fryst ren och röding samt bullens korv på burk. Jag har aldrig sett en butik med så smalt sortement. Kanske hade vi otur och lagret var slutsålt. En sista natt och middag på hotellet och sedan bar det av söderut mot Flatruet men det är en annan historia.
Reflektioner och annat: Med en spökande hälsena blev vandringarna jobbiga, speciellt efter varje stopp. Den måste jag få ordning på till nästa vandring. Packningen var väl avvägd mot bakgrund av temperaturerna nattetid. Min ryggsäck, en Bergans Alpinist 110 l med bara runt 17 kg i, är nog den bästa säck jag haft. Väldigt skön att bära och bra att packa men se upp med vikten. Den tar mycket mer än den vikt vi hade. Tältet packade jag inuti säcken med bågarna bakom yttre fickorna.
Revisioner: 20230102 Första utgåvan